Så provar du vin!


Det enklaste sättet att lära sig mer om vin är att prova vin. Och att prova vin tillsammans är ett ovanligt trevlig sätt att öka sitt vinkunnande, och dessutom plånbokvänligt. Att fler delar på kostnaden gör att dyrare viner hamnar inom räckhåll. Det finns några enkla saker att tänka på, men det främsta rådet är: Gör det inte så komplicerat. Och kom ihåg en sak – det är DU som är experten på vilka viner du gillar, ingen annan!

Vad behövs?

 

Vin förstås, och så ett lagom stort vinroat sällskap. Gör inte gruppen för stor, 6-8 personer brukar vara lagom. Mängden vin som ska provas kan förstås variera, men 4 flaskor brukar vara lagom till 8 personer. Att prova väldigt många olika viner vid samma tillfällen klarar bara rutinerade provare eller branschproffs.

Glasen är mycket viktiga. Idealet är att alla har likadana, och bra, glas. Men enkel matematik visar att det är tufft för den som håller i provningen att ställa upp med flera dussin glas. Så åtminstone i början är det kanske mest praktiskt att alla tar med sig egna glas. Glasen ska vara ofärgade, rymliga och ha en kupa som samlar upp doften, alltså inte vara vida upptill. Fyll dem med bara en liten mängd vin, 5-10 centiliter. De flesta vackert slipade ”finglas” är tyvärr ganska hopplösa som vinglas. Billiga, tulpanformade glas finns hos Ikea och varuhusen och de kan fungera bra till en början, men den som testat hur ett vin framstår i ett vanligt glas jämfört med ett riktig bra glas upptäcker att skillnaden är enorm. Världens förnämsta vinglas tillverkas av den österrikiska firman Riedel och de ger ett rejält lyft åt det som finns i glaset, oavsett om det är ett enklare vin eller något riktigt storslaget. Via Your WineClub kan du köpa glas till mycket förmånligt pris!

Vatten och bröd är ingen fängelsediet utan ett nödvändigt komplement till vinet. En tugga vitt bröd och en klunk vatten behövs för att nollställa munnen mellan vinerna. Vin på egen hand och vin till mat är två helt olika upplevelser. Att äta något gott som passar till de viner man provar i anslutning till provningen gör en trevlig kväll ännu trevligare. Tänk gärna geografiskt, det är ju ingen slump att t ex italienskt vin passar till italiensk mat, de har levt sida vid sida i många år.

Bra ljus krävs om man ska se vinets färg ordentligt. Så tänd lamporna åtminstone i början av provningen och spara de mysiga stearinljusen till lite senare.

Vitt underlag är nödvändigt att ha vid provningen. Färgen berättar mycket om vad som finns i glaset, men att försöka bedöma den med en färgglad duk som underlag är nästan omöjligt. Enklaste sättet är att lägga fram ett vitt papper till varje provare.

Penna och papper är ett måste för den som vill lära sig mer. Ett bra minne är ovärderligt vid vinprovning, för att komma ihåg hur ett vin doftade och smakade är själva grunden. Men även ett bra minne behöver stöd. Att skriva ned vad du känner och förnimmer hjälper dig att sortera in vinet i ditt minne så att du kan känna igen det, eller liknande viner nästa gång.

Frisk luft är nödvändigt för att hålla sinnena på topp. Rökning är förstås inte tillåten i rummet där man provar, och avstå gärna från stark parfym så blir det mycket lättare att känna vinets doft. Fräsch andedräkt är alltid trevligt men låt bli att borsta tänderna strax innan du ska prova, annars är kvällen garanterat förstörd.

Hur provar man?

Det finns tre varianter, blindprovning när bara den som håller i provningen vet vad som finns i flaskorna, halvblind när man vet vilka viner som är inblandade men inte vilket vin i vilket glas, och öppen provning när alla får veta vad som finns i respektive glas. Öppen provning passar bäst för den som är i början av sin vinprovarbana. Då kan man lägga all kraft på att lukta, smaka och notera. Med lite större vana är det förstås roligast att prova blint. Allra störst är kanske lyckan att ”pricka” ett vin, alltså exakt kunna berätta vad det handlar om för vin utan någon information alls. Det är få förunnat att lyckas med, åtminstone på amatörnivå, men att resonera sig fram till land, druva, distrikt, årgång eller kanske rentav producent kan de flesta klara av så småningom med hjälp av uteslutningsmetoden.

Oftast väljer man att prova likartade viner mot varandra, men blandar man viner i provningen finns några enkla regler: vita viner före röda, lätta före tyngre, unga före äldre, torra före söta och billiga före dyra.

Nöje för alla sinnen

Synen kommer först till användning. Titta på vinet genom att hålla upp det mot ljuset. Luta sedan glaset mot det vita underlaget och studera vinet från den inre kärnan och utåt mot kanten. Unga röda viner har blåröd kant som går mot tegelrött eller nästan brun kant ju äldre vinet blir. Vita viner är vattenklara eller ljust gula – ibland med lite grön ton – som unga. Som äldre går de mot guld, orange och gulbrunt. Hur tät färgen ger också en någorlunda erfaren provare en hint om vilken druva vinet är gjort på. Det tydligaste exemplet är kanske Pinot Noir som ofta ger viner med en så ljust röd ton att man kan läsa tidningen genom dem.

Lukten är allra viktigast, dels i sig, dels för att det mesta vi uppfattar som smak, utöver kombinationer av de fyra grundsmakerna, egentligen når oss via luktsinnet. Snurra glaset – ännu ett skäl att ha stora glas – så att vinet utsätts för syre som frigör doften. Är du rädd att skvätta låter du glaset stå kvar på bordet och roterar det där. Dra in doften. Gör det fler gånger och fundera på vad du känner. Ett problem är att näsans luktceller snabbt vänjer sig vid en doft (det är därför man inte själv känner sin egen parfym eller after shave). Det löser du lätt genom att lukta på dig själv, t ex mot underarmen. Då nollställs näsan och du kan uppfatta vinets alla nyanser igen.

Varje druva har sin specifika doft. Lagrat vin doftar helt annorlunda än ett ung osv. Det är här dina egna doftreferenser är viktiga. Visst finns det allmänna sätt att beskriva ett vins doft, alla vet ju hur hallon eller svarta vinbär luktar. Men det är nu du ska ta fram dina egna ord och associationer. Om din provningsgranne tycker att vinet doftar läder, kaffe och charkuterier kanske du skall sortera in det i ditt minne under rubriken ”Mormors shoppingväska” om du var med henne och handlade som barn och stoppade ner ett hekto nyskivad rökt medwurst och ett halvkilo nymalet kaffe i hennes skinnväska. Tycker du att ett vin doftar som linoleummattan i sommartorpet, så är det en beskrivning som gör det lättare för dig att minnas än några allmänt beskrivande termer. Förmågan att sätta etiketter på dofter och smaker, och att kunna sortera in dem i minnesbiblioteket, är en av förutsättningarna för att bli en duktig provare.

Smaken brukar bekräfta den bild av vinet som näsan skapat. Men det händer att ett vin inte alls smakar som det doftar. Sött, salt, surt och beskt är vad smaklökarna klarar av. Men i samspel med varandra och med hjälp av dofterna skapas ett oändligt antal underbara variationer.

Ta en klunk vin i munnen och försök att dra in luft genom mungipan så att vinet får luft, sörpla helt enkelt. Har vinet hög fruktsyra så drar det i kinderna. Mycket garvsyra får tungan att kännas sträv och läppen att fastna mot tänderna. Hög alkoholhalt känns brännande och lite sötaktig. Du känner om vinet är harmoniskt och balanserat, eller om de olika smakerna spretar. Vinets koncentration kan du också känna, fyller det munnen eller känns det tunt och glest. Svälj och känn hur länge smaken stannar kvar. Lång eftersmak är alltid ett kvalitetstecken.

Spotta eller svälja? Ska man prova många viner är det omöjligt att hålla koncentrationen om man inte spottar. Men här pratar vi om provning för nöjes skull av ett begränsat antal viner. Valet är ditt, men visst är det trist att spotta ut riktigt gott vin!

Känseln och hörseln får faktiskt också sitt vid en vinprovning. Känseln hjälper munnen att avgöra om vinet är visköst och simmigt, tunt och spinkigt eller kraftigt och munfyllande. Ljudet av vin som hälls upp väcker förväntningar, och att med örat mot glaset lyssna på tusentals Champagnebubblor som stiger mot ytan är mycket trevligt! Men framför allt är hörseln väldigt bra att ha när man lyssnar på medprovarnas synpunkter. För att prata om det man provar och jämföra intryck med varandra, är verkligen en stor del av nöjet. Ofta letar man ju efter något i doft och smak som man inte kan sätta fingret på förrän bordsgrannen kommer med det förlösande ordet: ”Just det, det doftar krusbär”!

Vad provar man?

Här är varianterna otaliga. Att lära sig olika druvors grundsmaker är en bra nybörjarprovning. Hur doftar och smakar Cabernet Sauvignon jämfört med Merlot, Syrah och Pinot Noir? Ett annat förslag är att jämföra samma druva fast odlad i olika länder eller distrikt. Ju mer avancerade provare man är desto större är möjligheterna att hitta kombinationer. Genom att ta det stegvis kan provningsgruppen bli allt skickligare.

Horisontella eller vertikala provningar är vanliga bland mer tränade provare. En horisontalprovning innebär att man provar ett antal viner som har årgången gemensam. En vertikal innebär att det är samma vin i glasen men att just årgången varierar.

Förslag på provningar finns ofta i vintidningar och vinböcker. Ta annars hjälp av Systembolagets personal.

Att prova vin är det roligaste en vinälskare kan göra! Världen är full av viner som bara väntar på att du ska upptäcka dem. Men det är ingen tävling – om man inte har ambitionen att bli vinimportör eller sommelier – så du har alltid rätt. Alla kan någorlunda objektivt beskriva om ett vin är typiskt för druvan, stilen, landet eller området och om det håller hög eller låg kvalitet och är värt priset eller ej. Men det är bara du som kan bestämma vad du tycker är gott!

Kommentarer inaktiverade.